Puglia – på klacken av stöveln utforskar du ett annat Italien!

Eller Apulien som det heter på svenska. Jag är förmodligen inte den enda som har tänkt: dit skulle man åka! Lite av en välbevarad hemlighet för oss skandinaver.

Klacken omges av en lång kustremsa längs med det Adriatiska havet och Joniska havet. Här möter du dramatiska klippor och små badvikar. Frutti di mare på dagens fångst serveras till lunch på någon av de små trattoriorna i hamnen. Här ligger fiskebåtarna på rad, och det lagas och rensas nät efter morgonens fångst.

Söndagspromenaden längs med havet är befriande för en skandinav med en lång vinter bakom sig, frisk havsluft och horisont så långt ögat når. En äldre herre bjuder på musslor som han äter råa med nypressad citron. Han försöker bjuda mig, men jag avböjer förskräckt, och han skrattar varmt. Det här är en del av Italien som ännu inte tycks vara trötta på oss turister. Här går det mesta stilla till, vilket både kan uppröra en stressad svensk och lugna - pulsen går långsamt ned.

Jag har en helg på mig att utforska en liten del av Puglia innan uppdraget att nätverka på en resemässa för lyxturism drar igång. Att vara här på semester en vecka eller två är säkerligen avkopplande för både kropp och själ!

Landskapet längs med kusten är mestadels flackt, olivlundar med flera hundra år gamla träd vittnar om en lång historia. Grönsaksodlingar av alla de slag. På väg på promenaden från havet tillbaka till Masseria Torre Coccaro, där jag bor, ser jag fänkålsfältens prunkande grönska. Blasten är en halvmeter hög, och längst ned skymtar den lilla fänkålen vi skådar i matbutikerna här hemma, som oftast göms längst ned i kylens grönsakslåda. Breda fält av broccoliodlingar. Grönsakerna är huvudråvara i det apuliska köket, här finner du rena, enkla smaker med få ingredienser. Vad sägs om Orecchiette (öronpasta på svenska) med ångkokt broccoli och olivolja? Här krånglar man inte till det, här håller man det enkelt, Mantienilo semplice!

Mitt hem den här helgen är Masseria Torre Coccaro, ett familjeägt femstjärnigt hotell byggt i denna Masseria, som de stora gårdarna med flera hundra år av historia heter. Mitt rum ligger på andra våningen i den fortliknande vita byggnaden, och det liknar inte något annat hotellrum jag tidigare bott i. Här är taken välvda, och genom det lilla badrumsfönstret skymtar jag innegården där mandelträdet är huvudpersonen. Där bakom finns ett kapell från 1700-talet där många helgon tillbads, men numera är det en populär plats för vigsel, följt av fest på denna otroligt charmiga Masseria.

När jag vaknar på morgonen är allt lugnt och stilla förutom fåglarnas kvitter. Det doftar hemtrevligt från någon av Masserians alla öppna spisar inomhus, och jag njuter av att slå mig ned i den mycket hemtrevliga matsalen där frukost serveras. Det bjuds på avslappnad men professionell service, och kaffet är riktigt starkt och gott. En buffé med Nonnas alla tänkbara bakverk, men som skandinav lockar ändå den färska frukten, buffelmozzarellan och lufttorkade skinkan mest. Hotellet erbjuder ett personligt spa med pooler i riktiga grottor, avslappnande behandlingar med ekologiska produkter. Hotellägaren läser papperstidning och dricker sin espresso i lobbyn och hälsar alla förbipasserande kunder: Buongiorno!

Om du inte vill se dig omkring erbjuder hotellet yogalektioner och matlagningskurser. Här kan du få en riktigt trevlig och lärorik vinprovning av hotellets sommelier. Puglias viner är mycket spännande; havet och solen har satt sin prägel. Själv fastnar jag för det röda, fylliga och fruktiga Nero di Troia, men rosévinet smakar säkert ljuvligt en eftermiddag i sommar. Sommartid erbjuder Masseria Torre Coccare två beachclubs i chic italiensk retrostil.

Lördagens utflykt med hyrbil tar oss till den vita staden Ostuni. En medeltida italiensk stad med vardagsliv, smala gator som tar dig med på upptäcktsfärd som i en labyrint. Det här är en del av Italien som knappt pratar annat än italienska, och vi får gestikulera och peka när vi beställer vår lunch. Valet faller på en Puccia, ett slags italienskt pitabröd fylld med vad huset har att erbjuda. Och vad annars smakar bättre än en Aperol denna soliga marslördag i Puglia? Vidare går färden till Alberobello, som är känd för sina karaktäristiska bostäder, trulli, som står på Unescos världsarvslista. Det är roligt att se något så annorlunda, och husen är gulliga. Det råder ett lugn i staden denna lördagseftermiddag, och lokalborna flanerar och tar sin Aperitivo på kylslagna uteserveringar.

Nästa gång jag reser till Puglia kommer mitt mål vara att även ta mig till Matera, som ligger i grannprovinsen Basilicata. En stad byggd och utformad utifrån alla grottor som ryms på denna bergsluttning. Kanske resa från östkusten till västkusten och besöka Maratea, som ligger på kusten söder om Amalfi – en nästintill oupptäckt pärla för oss svenskar.

Norwegian flyger i år direkt Stockholm – Bari under juni, juli, augusti.

Själv flög jag hyfsat prisvärt med flygbyte via Zürich och München – värt det!

Jag rekommenderar den vana resenären att resa hit off-season om man vill se en annan och äkta del av Italien långt bort ifrån Rom, Como och Amalfi som har sin tjusning på ett helt annat sätt.

Blir du nyfiken på en resa till Puglia eller någon annan destination? Kontakta oss så ser vi till att hitta den perfekta destinationen för just dig och hjälpa dig med allt från flyg, transfer och diverse bokningar av restauranger och evenemang.

Kontakta oss för mer information